En guide till new age
Beskow, Per

Olav Hammer: På spaning efter helheten. New Age – en ny folktro? Ny utökad och omarbetad upplaga. Wahlström & Widstrand 2004. 389 s.

Begreppet new age är svårt att definiera, men alla känner vi till detta lösliga nätverk som i dag har blivit en ofrånkomlig del av vår kultur. Den nya ”Vattumannens tidsålder” som utropades på 1960-talet ledde inte till några oerhörda globala förändringar så som många hade förväntat sig. Men som en form av andligt klimat lever new age alltjämt vidare i växlande former. Inte minst finns det tecken på hur den blir alltmer integrerad i vår vardag. Föreställningar och bruk som vi har brukat räkna till new age dyker nu upp i sammanhang där man inte alls väntat sig dem, till exempel i det offentliga livet och i reklamen. För många är det självklart att new age är en del av vår gemensamma kultur, detta till skillnad från andra religiösa uppfattningar som ”bara” är till för sina anhängare. Man kan med iver diskutera varandras stjärntecken på en arbetsplats där det skulle tyckas generande om någon började tala om Gud eller Jesus.

New age är ett område där det finns anledning att vara väl orienterad, men det har sina svårigheter eftersom de olika rörelserna ständigt förändras och växlar till sitt innehåll. En välkänd handledning är Olav Hammers På spaning efter helheten (1997), och det är glädjande att den nu har kommit ut i en utökad och omarbetad upplaga, där också de senaste årens utveckling blir belysta.

Själva bokens titel anger det som enligt Hammer är det mest typiska för new age: uppfattningen att tillvaron utgör en helhet där vi själva ingår som en betydelsefull del. Ordet ”holistisk” har i dessa sammanhang ofta varit ett honnörsord. Det andliga och det materiella hör intimt samman med varandra och genomströmmas av osynliga krafter som vi också finner inom oss själva. Framför allt gäller det för människan att finna sitt eget sanna jag och dess rätta förhållande till världen och livet. Det gudomliga finns som vår innersta kärna och måste lyftas upp för att få sin plats i vårt medvetande. Genom att vi själva utvecklas andligen kan vi sedan också påverka vår omgivning, inte bara våra relationer till medmänniskorna utan också till naturen, som ofta uppfattas som ett levande väsen, ”Gaia”. För att kunna utveckla sin dolda potential har vi tillgång till olika metoder, många av dem är lånade från österländska traditioner eller från olika naturfolk. Inom new age sker ett ständigt inflöde av tankar och praktiker från andra kulturer, men de blir på ett karakteristiskt sätt omformade och anpassade till en västerländsk föreställningsvärld.



Hammer redogör inte enbart för de olika riktningarna utan visar också på en del av de

ideologiska strömningar som har lett fram till eller befruktat new age: 1800-talets romantik och transcendentalism, spiritism, ockultism och teosofi; flera psykologiska riktningar under 1900-talet som jungianismen och likaså humanistisk och transpersonell psykologi som har haft ett stort inflytande, inte minst i USA. Hela detta avsnitt i boken har ett intresse i sig självt oberoende av den omedelbara kopplingen till new age-rörelserna.

Men var går då gränserna mellan new age och annat som mera obestämt kallas ”nyandlighet”? I denna sista upplaga av sin bok har Hammer uteslutit avsnitten om wicca och nyhedendom, vilket tycks väl motiverat. Inte heller tar han upp scientologin, som dock står new age-tänkandet närmare. Själv är jag tveksam om tron på ufon verkligen skall räknas till new age, även om den rör sig i samma miljö (till exempel i bokhandlarnas utbud). Ufo-tron handlar inte som new age om människans självförverkligande utan om hennes förmodade kontakter med utomjordiska väsenden som vill rädda världen från undergång. Som religionstyp påminner ufo-rörelserna mer om olika extrema former av kristen apokalyptik.

New age har sedan sin början på 1960-talet undergått tydliga förändringar. Ursprungligen fanns ett utopiskt intresse för världens förbättring, något som kom till uttryck i Marilyn Fergusons The Aquarian Conspiracy (1980; sv. övers. Mot en ny tidsålder 1982). Hon föreställde sig en andlig revolution, som till slut skulle positivt förändra hela vårt samhälle, dess hälsovård och utbildning, politik och näringsliv. Sådana förhoppningar har med tiden bleknat, och företrädarna för new age har aldrig varit särskilt intresserade av sociala och politiska insatser. Men koncentrationen på det inre livet har inte uteslutit tanken på en förnyelse av mänskligheten. Man kan tänka på Maharishi Mahesh Yogi, som menade att hela det globala medvetandet skulle förändras om tillräckligt många ägnade sig åt hans transcendentala meditation.



1960-talets konkurrerande rörelser (då ofta kallade ”sekter”) har nu till största delen förbytts i en stor mängd fristående terapier och metoder, som var och en kan pröva efter eget behov och som inte förpliktar till något förblivande engagemang. Det går därför inte någon tydlig gräns mellan dem och de etablerade religionerna. Man kan till exempel tillhöra en kristen kyrka och samtidigt förbättra sitt välbefinnande genom aromaterapi, blomsterterapi eller andra kroppsterapier. Man kanske möblerar sitt hem enligt principerna för feng shui – andra kanske tycker det är besynnerligt, men det väcker knappast anstöt. Mera tveksamhet gäller divinatoriska metoder som tarot, men det är välkänt att somliga människor – också kristna – använder tarotkorten som ett hjälpmedel för att reda ut sina tankar. Det innebär då inte nödvändigtvis att man har försvurit sig åt någon genomtänkt magisk åskådning.

Kanalisering – budskap mottagna från andevärlden, ofta genom automatisk skrift – har också visat sig ha en utbredning som överstiger de vanliga gränserna. Neale Donald Walschs Conversations with God (1995: sv. övers. Samtal med Gud 1997) och dess uppföljare kanske appellerar till somliga liberala kristna genom sin odogmatiska och lättkonverserade gudsgestalt, ett slags himmelsk Dr. Phil. Vassula Rydén (inte nämnd av Hammer) framför å andra sidan stränga apokalyptiska budskap som hör samman med traditionell kristen förkunnelse och därför attraherar konservativa kristna. De osynliga makter som styr den automatiska skriften kan uppenbarligen ha mycket olika inriktning.

Vad är det då som drar så många till de här rörelserna och ofta bort från den religion de tidigare tillhört? Anspråken på att de skulle vara bättre anpassade till en nutida världsbild är knappast hållbara, därför att man finner här mängder av föreställningar som står i direkt strid med naturvetenskapen. Däremot finns det andra drag som är värda att reflektera över. Inom new age får den enskilda människan vara i centrum som ingen annanstans. I en församling sitter man i kyrkbänken med alla andra och lyssnar till samma predikan, men här kan man få en individuell behandling till kropp och själ. Man kan ta emot en helande handpåläggning, och det finns ett jättelikt utbud av terapier (ca 200 olika i Sverige). Det går att få sin egen karaktär och sina relationer till andra utredda med hjälp av tarot och horoskop. Deltagaren känner sig ha blivit betydelsefull, och det finns ständigt nya metoder för att få sin identitet bekräftad.

New age tillfredsställer också människors förväntningar inför framtiden. Sådana saknas helt tydligt inom många nutida kyrkosamfund, där också tanken på ett evigt liv efter döden har blivit starkt nedtonad. Så länge som kristna förkunnare undviker att ta med det transcendenta i sitt budskap finns en grogrund för nya riktningar att söka sig till. Inom den katolska kyrkan och i vissa frikyrkor lever tron på bönhörelse, på under och helbrägdagörelser, men i den sekulariserade miljön spelar de ofta en underordnad roll. Här har new age ett försteg genom sina löften om förståelse av oss själva och världen och om positiva förändringar av vår andliga och fysiska hälsa. När förväntningarna inte slår in finns alltid möjligheten att börja om på nytt och söka sig till någon annan form av new age. Löftena är mångfaldiga och ofta lockande.



Mycket av detta är typiskt för den nu rådande tidsandan. Att vara oberoende av fasta band till andra – vare sig människor eller institutioner – ses som något eftertraktat, och man byter yrke, partner och personliga engagemang långt oftare än förr. New age har helt klart en förutsättning i dagens konsumtionssamhälle, där allt finns att köpa och där var och en har chansen att välja fritt.

Hammer beskriver detta brokiga utbud så värderingsfritt som möjligt, vilket är en stor fördel, men han anför ibland en del av den kritik som har riktats mot somliga rörelser och idéer. Så till exempel tar han fram skälen varför Carlos Castañedas påstådda kontakter med den indianske schamanen Don Juán måste ses som fiktion och inte som verklighet. På samma vis nämner han hur man på indianskt håll har reagerat starkt inför de stölder av deras heliga traditioner som har bedrivits av Lynn Andrews och andra västerlänningar. Kritiken varierar starkt beroende på vilken form av new age det gäller. Det står helt klart att de olika riktningarna inte kan skäras över en kam utan att var och en måste bedömas för sig själv.

Hammer bekänner sig själv till en naturvetenskaplig världsbild som sin normerande åskådning, och som synes är detta inget hinder för att kunna beskriva religiösa fenomen med sakkunskap och intresse. Men ibland märker man att han nog saknar ett sensorium för den dragning till det transcendenta som är gemensam för både ”etablerade religioner” och new age: medvetandet om att vi ingår i ett större sammanhang, att vi står i förbindelse med någon eller något som höjer sig över vår egen existens och kastar ljus över vår tillvaro. Sådana erfarenheter ser han säkert som uttryck för psykologiska behov, men tänk om de ändå svarar mot något konstitutionellt i vår natur och handlar om något verkligt? En hemlighet som kanske inte kan redas ut rationellt, men som ändå finns där och ibland ger sig tillkänna.

På en annan punkt är Hammers perspektiv en smula begränsat. Som han själv berättar har han ingen egen erfarenhet av kristendomen, men den kunde ändå beskrivas något mindre schablonmässigt. Han likställer den helt med protestantismen – helgon är till exempel något man trodde på förr – och han ser den mest som en tilltro till bibliska utsagor, vare sig det sker i fundamentalistisk eller liberal tappning. Det är den grovt förenklade bild som förmedlas av medierna i dag, men den fordrar en stark korrigering. Liksom judendomen, islam och buddhismen är kristendomen i första hand en livshållning, bestämd av det man ser som den yttersta verkligheten. Nog har Hammer till exempel hört talas om att det också finns kristen mystik?

Den utmärkta bibliografin med både svensk och engelskspråkig litteratur ger läsaren en riklig information om hur man kan gå vidare. Bara ett par marginella noteringar: När det gäller Swedenborg bör man inte utelämna Lars Bergquists stora monografi Swedenborgs hemlighet (1999). Beträffande Carl Gustav Jung hade man gärna kunnat ta med Richard Nolls starkt polemiska men idéhistoriskt uppslagsrika Jungkulten (1997) och dess oöversatta uppföljare The Aryan Christ (1997).



Publicerad 2004 i nummer 8