Kring Celsiusstatyn i Uppsala
Piltz, Elisabeth



Med anledning av uppdraget att smycka Celsiustorget i Uppsala med en staty av Anders Celsius, professor i astronomi sedan 1730 – mest känd för sina iakttagelser om norrskenets beroende av förhållandet mellan solens och månens ljusstyrka, deltagandet i Maupertius gradmätningsexpedition till Lappland (som bevisade Newtons teori om avplattningen kring polerna) samt den hundragradiga termometern – vilken dock i Celsius’ egen version satte vattnets kokpunkt vid 0° och dess fryspunkt vid 100° – ställer skulptören Knut Erik Lindberg ut sina verk och skisser i Gillets konsthall i Uppsala. För ca 30 år sedan debuterade han tillsammans med Liss Eriksson i kärntruppen kring konkretismens genombrott i svensk konst i Färg och Form och räknas sedan dess till ”1947 års män”. Dessa införde den nonfigurativa konsten i vårt land. Under påverkan av fransk skulptur utvecklade han en fin känsla för lyriska kvaliteter i skulpturen som dock aldrig överger det abstrakta strängt slutna formspråket. I hans tidiga monumentalproduktion – på utställningen bl.a. representerad av en stor terracotta – märker man Maillolinspirationen i den fasta omskrivningen av formerna. I den mogna produktionen förstärks det lekfulla momentet som får en betoning av mobila skulpturer, exempelvis Myrorna, ett synnerligen charmfullt experiment i denna art.



Det finns något vekt poetiskt och harlekinartat rörligt över denna subtila Celsiusande, som växer ur det vegetativa organiska postamentet. Jordklotet med de noggrant inrutade longituderna och blomsterstänglarna med sina mimosaartade bladformer lyfter den bräckliga mänskliga anden som trotsar tyngdlagen i en oändlig rymd. Med sina lyfta händer med instrumentet i triumf – sextanten och termometern – tycks skulpturen nå stjärnorna och sätta igång sfärernas musik. Figurens frackskört och slängande peruk betonar det rörliga – det om jordens ändlösa rotation påminnande som här förvandlas till en rytmisk dans. På så sätt blir Celsius en lekfull poetisk ”rörare” med sin vetenskap, som frambringar universums musikaliska harmoni och samtidigt påvisar dess stränga lagbundenhet. Statyn är ytterst bräcklig och vekt uppfattad, postamentet är fragilt. På detta sätt ger den ännu starkare intryck av esprit.

Samtidigt ställer hans hustru Viveca Claesson Lindberg ut sina textilier. Hon är också en poetisk musa som trollar med färg och form och skapar vällustigt lysande väggtextilier av en sådan färgmättnad att man aldrig får nog av betraktandet. Hennes antependier och sakrala skrudar skimrar av poetisk lyrism och den ursprungliga episka styrkan i väggsviterna får en touche av frisk naivism. I Birgittakyrkan i Nockeby har makarna tillsammans skapat ett värdigt tempelrum. Hans är den arkaiska om fornkristen sarkofagskulptur påminnande storslaget enkla gestaltningen av evangelistsymboler i marmorrelief, hennes de poetiskt visionära textilsymfonierna. F.n. hämtar de sin konstnärliga inspiration från det hälsingska landskapet kring Delsbo.


Publicerad 1978 i nummer 5