Lösryckt andlighet
Heiding, Fredrik

Mystik är ett nyckelbegrepp i dagens samhälle. Hur förhåller sig den kristna mystiken till olika buddhistiska riktningar?

I månadsskiftet oktober/november förra året (25/10–4/11 2004) pågick en serie i Svenska Dagbladet med titeln ”Levnadskonst: en serie om medveten närvaro och acceptans”. Ämnet rörde sig i gränslandet mellan psykoterapi och religion. Den moderna psykoterapin hämtar kunskap och erfarenhet från framför allt zenbuddhismen. Utgångspunkten i serien var de metoder som psykiatern och psykoterapeuten Åsa Nilsonne lär ut. Hon är verksam vid Karolinska institutet och har nyligen kommit ut med Vem är det som bestämmer i ditt liv?, en bok som väckt stort intresse. Nilsonne är inspirerad av buddhistiskt tankegods och hennes metod går ut på att människan kan ta kommando över sitt liv genom att bli mer medveten om sig själv. Medvetenheten kompletteras med en attityd av acceptans, att se livet som det faktiskt är. Acceptans är också huvudbudskapet i boken Att leva ett liv, inte vinna ett krig, som psykoterapeuten Anna Kåver har skrivit i nära samarbete med Åsa Nilsonne. Acceptans handlar om ”att välja att se, ha och stå ut med både den inre och den yttre verkligheten utan att fly, undvika, förvränga eller döma den och att handla utifrån denna verklighet effektivt och i riktning mot sina värderingar och mål” (s. 29).

De båda nämnda böckerna ligger verkligen rätt i tiden, eftersom de tillgodoser det postmoderna samhällets skriande behov av en eftertankens och reflektionens kultur. Få har nått det stadiet att de är medvetna om sig själva på ett djupare plan och accepterar sin egen tillvaro. Det finns därför anledning att glädja sig åt att den här typen av böcker, som tar upp så angelägna ämnen, väcker gehör, i synnerhet när de är så upplysande och berikande. Läsaren får tips om hur ett virrvarr av tankar och känslor kan sorteras, hur konstruktiva steg kan tas från nedbrytande stress till större harmoni. I tider av utbrändhet och en livskänsla präglad av både orimliga och oförenliga krav är dylika tillvägagångssätt naturligtvis efterfrågade och välkomna.

Vart tog den kristna andligheten vägen?

Samtidigt är det förbryllande att andlighet, här i psykoterapins gestalt, i vår del av världen numera i första hand förknippas med buddhismen. Det är i och för sig inte någon nyhet att blickarna främst riktas mot Tibet med omnejd, men det får ändå betraktas som ett anmärkningsvärt fenomen att den kristna traditionen marginaliserats i så hög grad. Samma tendens präglar även annan nyutkommen litteratur på området. Journalisten och filmvetaren Ulrica Norberg uttrycker en klar preferens för österländsk filosofi och livsåskådning i sin bok Meditation. Boken genomsyras av buddhismen och zenbuddhismen, men i sin redogörelse för meditationens historia går Norberg ändå kort in på den kristna traditionens bidrag (lectio divina, kontemplation, Jesusbönen etc.) och korrigerar missuppfattningen att all meditation skulle komma från östasiatiska regioner. Hon förklarar sedan varför den kristna andligheten inte kunnat göra sig gällande (s. 43): ”Det är först med den västerländska civilisationens framväxt som man har börjat skilja på kropp, sinne och själ och många gånger ignorerat och negligerat värdet av meditation. Det är därför, tror många, som vi idag vänder oss till österländsk filosofi för att återupptäcka de metoder som en gång var lika välkända i väst som i öst.” Att den kristna gemenskapen skulle ha ignorerat värdet av meditation måste dock betraktas som en sanning med modifikation. Under flera decennier har exempelvis karmelitorden här i Sverige gjort stora insatser för att värna om den kristna mystikens skattkammare. Karmelitbrodern Wilfrid Stinissens böcker har tagits emot med stor uppskattning såväl inom som utom de katolska kretsarna. Hans bok Kristen djupmeditation, för att nämna ett exempel, utgör en av de mest klargörande och informativa framställningarna i sitt slag. Det skall dessutom påpekas att många människor lockas av de andliga reträtter i kristen tappning som anordnas exempelvis på Johannesgården i Göteborg, på kursgården Berget i Rättvik och stiftsgården Marielund på Ekerö utanför Stockholm. Många av dessa andliga reträtter bygger på ignatiansk spiritualitet, dvs. på den typ av andlighet som den spanske mystikern Ignatius av Loyola (1491–1556) grundlade. Intresset för just ignatiansk andlighet visar sig för övrigt också vara mycket stort i vårt grannland Norge.

Såväl buddhistisk som kristen mystik tagna ur sitt sammanhang

Även om jag alltså inte håller med Ulrica Norberg i alla detaljer och inte riktigt känner igen mig i hennes beskrivning av kristendomen, så är hennes ståndpunkt värd att ta hänsyn till. Såväl Norbergs som Nilsonnes och Kåvers perspektiv fungerar som en nyttig tankeställare. Kristendomen framstår i deras ögon som kategoriserande och dömande, på grund av betoningen på rätt och fel, synd och bot. Buddhismen ger andrum och innebär en frizon i detta avseende. Buddhismen – i alla fall i västvärldens tolkning av den – uppfattas både som mer tolerant och mer energigivande.

Uppfattningen att kristendomen och buddhismen skulle ligga så oerhört långt ifrån varandra bygger dock på tolkningar och förutsättningar som tål att ifrågasättas. Mycket talar för att det genom new age-rörelsen och andra strömningar vuxit fram versioner av både kristendomen och buddhismen som i själva verket inte gör någon av dem rättvisa. Västvärldens version av buddhismen blundar för att värderingar om rätt och fel är ett självklart inslag även i denna religion. Reinkarnationstanken vilar just på idén att människans handlingar under livet får konsekvenser för livsformen i nästa. Att buddhismen skulle vara mer lättillgänglig, eftersom den saknar tron på en gud bör dessutom prövas. Buddha själv intar i vissa fall den roll som en gud normalt sett har i religionen, han ses i vissa kretsar som en kosmisk gudomlig princip.

Den kristna mystiken går mot strömmen

Att kristendomen så ensidigt identifieras med dess institutionella och moraliska aspekter på bekostnad av dess långa och rika andliga tradition kan vara ett resultat av okunnighet. Ett annat hinder kan vara att kristen mystik definitivt kretsar kring en personlig Gud, det återstår inte så mycket av kristen andlighet om Jesus Kristus sätts inom parentes. Frågan om Guds existens är därför oundviklig och en personlig relation av tillit till Kristus förblir det slutgiltiga målet. Redan detta faktum kan förefalla utmanande och besvärligt för somliga. Den kristna mystiken förmedlar dessutom en hel och sammanhängande världsbild, som vissa antingen anser vara otidsenlig eller för omfattande och komplex att sätta sig in i. Att vara Jesu lärjunge ställer dessutom krav som inte tycks vara så attraktiva i alla läger: att förneka sig själv, ta sitt kors och följa honom (jfr Mark 8:34).

Vidare förutsätter den kristna mystiken en kyrklig gemenskap. Även om kristen meditation och kontemplation ofta utförs i den enskildes avskildhet, är det i slutändan inte fråga om ett enbart privat projekt. Gentemot gemenskapen har den enskilde ett ansvar. Betoningen på gemenskap, ett kollektivt sammanhang, går stick i stäv mot en mer individualistisk mentalitet som råder på många håll idag. För att lägga ytterligare lök på laxen skall det tilläggas att kristen mystik varken erbjuder enkla lösningar eller lovar snabba resultat, något som det höga tempot i dagens samhälle ofta kräver.

När ett selektivt urval av buddhismens lära görs blir den i och för sig både mer gångbar och användbar, men kan helheten och kontexten verkligen negligeras? Samma fråga är relevant för förståelsen av kristendomen. När detaljerna skymmer helheten och delarna rycks ur sammanhanget går någonting värdefullt förlorat. Kulturen, traditionen, etiken, psykologin, mystiken och ritualerna bildar tillsammans en sammanhängande enhet. Så har i alla fall kristna mystiker sett på saken sedan urminnes tider. Andligheten behöver sina rötter och en gynnsam jordmån, annars blir den lösryckt.

Litteratur
Anna Kåver, Att leva ett liv, inte vinna ett krig – Om acceptans, Natur och Kultur 2004.
Åsa Nilsonne, Vem är det som bestämmer i ditt liv? – Om medveten närvaro, Natur och Kultur 2004.
Ulrica Norberg, Meditation, Ica Bokförlag 2004.
Katrin Åmell, ”Kyrkan och buddhismen i Europa”, Signum 8/2002, s. 43–49.


Publicerad 2005 i nummer 2