Anders Frostenson och psalmerna
Selander, Inger

Anders Frostenson (1906–2006), lantbrukarsonen från den lilla socknen Loshult på gränsen mellan Skåne och Småland, blev en okonventionell Stockholmspräst och slottspredikant, men framför allt blev han en ny Wallin, vars psalmer har nått ut över världen.

Anders Frostenson upplevde ett flertal kallelser i sitt liv och han var hörsam. I Rune Pär Olofssons levnadsteckning ges flera exempel på den ”guidance”, vägledning, som Frostenson blev uppmärksam på genom oxfordgrupprörelsen på 1930-talet. Han kom från ett lantbrukarhem i den lilla socknen Loshult på gränsen mellan Skåne och Småland. Efter att snabbt ha tagit en fil. kand. i Lund i engelska, filosofi och slaviska språk råkade han in i en existentiell kris; han sökte en livsåskådning som han kunde dela med hög och låg och som räckte för hela livet. De litteraturhistoriska studierna gav ingen hjälp. Svaret fick han plötsligt en dag, när han cyklade på slätten. Han upplevde en påtaglig gudsnärvaro och förnam ett tilltal: ”Tänk på din Skapare i din ungdom, förrän de onda dagarna komma.” Han vände åter till Lund, införskaffade genast en hebreisk grammatik och började läsa teologi följande termin. I stället för att bli journalist, som han tidigare inriktat sig på, blev han präst. Det var hans kallelse. Psalmdiktandet inleds Kallelsen att skriva psalmer fick han genom veterinären Gustaf Thorsell, som hade fört honom i kontakt med oxfordgrupprörelsen. Thorsell som var engagerad i den pågående psalmboksrevisionen var av den bestämda uppfattningen att Frostenson skulle kunna bidra med psalmer. Han hade debuterat som lyriker 1931 med en diktsamling, Löftets båge, som speglar hans Gudsupplevelse på lundaslätten. Året därpå kom ännu en diktsamling med religiös poesi, Med lyfta händer. Frostenson menade emellertid att han inte kunde skriva psalmer, det var en speciell, mycket bunden genre. Slutligen gav han med sig och for till Sigtunastiftelsen på nyåret 1935 för att under några dagars avskildhet pröva sin förmåga som psalmist. Där skrev han sin första psalm, ”Jesus från Nasaret går här fram”. Utgångspunkten, ”Himmelriket är nära”, blev omkväde. Detta tema är genomgående i hans psalmer liksom Jesusnärvaron bland vår tids människor, i vardagen, här och nu. Himmelriket är nära blev även titel på en bönbok (1993). Psalmen ”Jesus från Nasaret” hör till hans mest spridda och älskade. I Den svenska psalmboken 1937 upptogs nio av hans psalmer, ytterligare några togs in i frikyrkliga sångböcker. Frostenson bidrog med sina språkligt enkla, direkta psalmer i nära anslutning till bibeln till att skapa en ny psalmstil tillsammans med Emil Liedgren, Natanael Beskow, K.G. Hildebrand och Nils Bolander. År 1941 gifte sig Frostenson, präst i Gustav Vasa kyrka i Stockholm, med Ulla Lidman, dotter till den kände diktaren Sven Lidman, som då tillhörde ledarskiktet inom pingströrelsen. Detta var en sensation i det vid denna tid inte särskilt ekumeniska Sverige. Dessutom ordnade Frostenson väckelsemöten i sin församlingskyrka, vid vilka hustrun Ulla medverkade. Hon var en god talare och hade en tid varit missionär. För att få kyrkoovana människor inom hörhåll hyrde han Ostermans bilhallar, som fylldes med folk kväll efter kväll. Från denna tid härstammar väckelsesången ”Jesus är ute och söker”. Under 1940-talet gav Frostenson ut flera diktsamlingar samt sin första prosabok, Tisteln och källan, med 16 meditationer. Han producerade också ett 30-tal kortfilmer om svenska diktare som Bo Bergman, Nils Ferlin, Erik Axel Karlfeldt och Sven Lidman. Detta visar både hans praktiska sinne och hans mångsidighet. Från 1949 till 1971 var Frostenson kyrkoherde i Lovö församling i Stockholms utkant och från denna natursköna trakt har han hämtat mycket inspiration till naturdikter och psalmer. Inga psalmer har kommit till vid något skrivbord. Följande rader får den kringvandrande psalmdiktaren att framstå för min inre blick: ”O, låt ditt rike komma/ Förnimmas av oss så/ som foten känner stigen,/ där den i mörkret går,/ du som gör allting nytt.” År 1954 kom en diktsamling med nya tongångar, Mässa vid Mälaren, vilken följdes av flera. Det är en religiös poesi långt från det enkla och trosglada och i en modernistiskt komprimerad, rimlös, ostrofisk form. I likhet med Harry Martinson har han en exakthet i naturdetaljer som ger en stark närvarokänsla. Naturimpressioner vävs hos Frostenson samman med existentiella frågor och i nattvarden blir stenarna till bröd. Psalmdiktandet tar fart Mot slutet av 50-talet fick han en begäran från Missionsförbundets förlag om barnpsalmer; då hade han redan fått träning i att skriva för barn genom sina sagor och berättelser för dottern Karin, till exempel Spirre spindels flygresa. Hans arbete med barnpsalmer mynnade också ut i Kyrkovisor för barn, 1960, som innehåller en ny typ av barnpsalmer av vilka flera också kommit att brukas av vuxna. Jämte Britt G. Hallqvist och Eva Norberg har Frostenson skapat en osentimental, bibelnära psalm med ett språk som är fritt från fromma vändningar och moraliska pekpinnar, det är enkelt utan att vara banalt. Här finns åskådlighet och konkretion; sångaren blir samtida med Jesus. Vid 1950-talets slut restes krav på nya psalmer även för vuxna; en motion lades fram i 1958 års kyrkomöte om ett tillägg till psalmboken. Det ledde emellertid inte till någon åtgärd. Men ett par år senare fick Frostenson en ny gudomlig kallelse. Den 4 april 1960 hörde han ett tydligt tilltal, där han satt i prästgårdsträdgården: ”Skriv psalmer! Läs dogmatik!” Han efterkom genast uppmaningen och började studera Anders Nygrens kommentar till Romarbrevet och senare även Karl Barths skrifter. Det kan tyckas som en knastertorr grund för psalmskapade, men dogmat är det tolkade bibelordet. I omsmält form finns tankegångar både från Nygren och Barth i Frostensons psalmer, men de är verkligen ingen dogmatik på vers. För att få igång psalmskapande i större skala, engagera diktare och en grupp granskare bildade Frostenson samma år Hymnologiska institutet, som blev underställt Liturgiska nämnden. 1965 gav man ut ett häfte med 17 nya psalmer. Här möter för första gången hans nattvardspsalm ”Tyst, likt dagg som faller, Sonens vin och börd/ dukas på vårt hjärtas bord av brist och nöd” etc. Psalmen inleds med en okonventionell naturbild och är samtidigt, enligt Frostenson själv, ett exempel på en läropsalm, en psalm som bygger på dogmat. Vid 1968 års kyrkomöte togs psalmboksfrågan upp på nytt och det ledde till att 1969 års psalmkommitté bildades med uppdraget att ta fram ett tilläggshäfte med psalmer som svarade mot samtidens behov av nytt språk, ny teologi och musik, psalmer som speglade det samtida samhället och fyllde behovet av psalmer för diakoni, mission och ungdomsarbete. Tiden var nu mogen. Med Kyrkovisor för barn och genom Hymnologiska institutets verksamhet hade man fått prov på nya psalmer. Under 60-talet hade också den andliga visan med rötter i protestvisan vuxit fram. Det fanns nytt material att utgå ifrån. Frostenson blev inte ordförande i kommittén, men han var outtröttligt verksam som författare, översättare och bearbetare. I de båda officiella tilläggshäftena till psalmboken, Psalmer och visor 76 och Psalmer och visor 82, är Frostenson rikt representerad. Många av hans psalmer kom också ut i separata häften i samarbete med olika tonsättare, till exempel Mitt ibland oss (1969). Detta häfte innehåller både nydiktningar och översättningar, vilka tar upp de krav på global fred, rättvisa och frihet som restes vid Kyrkornas Världsråds möte i Uppsala 1968. Häftet Tystnad, ljus (1973) däremot innehåller meditativa psalmer, bland andra ”Mina döda timmar” och ”Som ett klockspel hör jag dig, heliga treenighet”. Den förstnämnda psalmen är ett exempel på vad Frostenson kallade identifikationspsalm. I ett psalmprogram från 1960- eller 70-talet skriver han: ”Vad vi behöver är identifikationspsalmer – inte oppifrån predikstolen, katedern, upphöjda teologivärldar ner till den ansiktslösa massan, kallad ´församlingen’, psalmer-visor där vi känner igen oss själva, vår situation och problematik (gärna i första strofen) och som sedan kan ge ett meningsfullt mönster åt vårt liv.” Psalmen ”Mina döda timmar/ bär jag fram till dig./ Inför dina ögon / låt dem bli till liv” kom till under sorgen efter hustrun Ullas död. Den utgår från en existentiell situation som kan delas av många: sorgens förlamande sinnestillstånd. Översättningsarbete Frostenson har överfört många psalmer och visor från olika språk till svenska. Redan hans första psalmsamling, För hem och helgedom, 1936, innehåller översättningar. Medan psalmboksarbetet pågick översatte han flera av den anglosaxiska visvågens sånger, till exempel av Fred Kaan och Sydney Carter, liksom andliga visor från Frankrike och Italien. Hans översättningar är oftast mycket fria, han tar fasta på huvudinnehållet och utvecklar det på sitt eget sätt. Han har inte bara översatt psalmer från moderna språk utan även från latin och grekiska. Samlingen De första kristnas böner (1987) har fått ett smidigt och åskådligt språk. Mitt under pågående psalmkommittéarbete fick han också tid och kraft att översätta Rainer Maria Rilkes Das Buch von der Pilgerschaft (Pilgrimsboken, 1979) och oden av Paul Claudel, Anden och vattnet (1982). Revision av 1937 års psalmbok År 1975 utökades psalmkommitténs uppdrag till att omfatta förslag till revision av 1937 års psalmbok och 1939 års koralbok. Frostenson blev jämte Britt G. Hallqvist och Jan Arvid Hellström den viktigaste bearbetaren av gamla psalmer. Därtill var han väl förberedd genom sin licentiatavhandling från 1950-talet om ”Kristusbilden i psalmerna”, närmare bestämt Wallins behandling av 1695 års psalmbok. Det är en grannlaga uppgift att revidera gamla, insjungna psalmer och ingen har ännu skördat några lagrar från en dylik verksamhet. Även Frostenson drabbades av hård kritik av dem som värnade om det givna. Liksom de andra bearbetarna såg han det som sin uppgift att i fråga om äldre psalmer komma närmare originalet eller den äldsta svenska versionen. I en PM till psalmkommittén den 1 oktober 1980 gav han motiveringar till bearbetningar av det wallinska arvet. Psalmen är kyrkans egendom och måste vara användbar i gudstjänsten. Wallin var själv en bearbetare med 1700-talets syn på dikt och psalm som ett arv att förvalta och som för att vara levande behöver putsas upp för nya generationer. Ett exempel på hur Frostenson gått förbi Wallins bearbetning och närmat sig Luthers tyska text och den äldre svenska versionens enklare språk är ”Kom skaparande, Herre god” (Veni, creator spiritus). År 1979 fick psalmkommittén ytterligare ett uppdrag: att delta i arbetet på en ekumenisk psalmbok. En hel del psalmer var redan gemensamma för flera samfund, däribland flera av Frostensons. I den samlingspärm som Katolska kyrkan använde vid denna tid ingick fem. Resultatet av det ekumeniska psalmboksarbetet blev en gemensam första del om 325 psalmer i de nya psalmböcker som utgavs 1986–89, dvs. Den svenska psalmboken, Psalm och sång (gemensam för 9 ”frikyrkliga” samfund), Cecilia, Segertoner (pingströrelsens psalmbok) och Frälsningsarméns sångbok. Inte mindre än 52 psalmer av Frostenson (original, översättningar och bearbetningar) ingår i den ekumeniska första delen av psalmböckerna och i de samfundsegna delarna finns ytterligare en del, flest naturligtvis i Den svenska psalmboken, som totalt innehåller 146 (48 originalpsalmer). I andra delen av Cecilia ingår 21, däribland Maria-psalmerna ”Barn av Guds kärlek” och ”Stjärna över haven”, som inte har upptagits i Den svenska psalmboken. Den nya version av Cecilia som är under utarbetande innehåller samma antal, dvs. totalt ett 70-tal av Frostensons hand, 49 av dessa har behållits från upplagan 1987. Av de nytillkomna är merparten hämtade från andra delen av Den svenska psalmboken. Många av Frostensons psalmer har fått internationell spridning. I de nordiska lutherska kyrkornas psalmböcker är han representerad liksom i engelska, amerikanska och tyska psalmböcker. I Kyrkornas Världsråds psalmbok Cantate Domino (1974) är sex av de sju svenska psalmerna av Frostenson, däribland ”Guds kärlek är som stranden”. Denna psalm är liksom många andra skriven på Lovön, den är inspirerad av dess natur men också av en tysk psalm, Christa Weiss’ ”Die ganze Welt hast du uns überlassen”. År 1977 grundade Frostenson en egen stiftelse med uppgift att kontinuerligt främja förnyelsen av psalmer och visor. Stiftelsen delar ut stipendier till psalmförfattare, håller arbetsseminarier och ger ut hymnologiska skrifter. Frostenson fick officiellt erkännande för sitt arbete med psalm och psalmbok genom att han 1981 blev utnämnd till teologie hedersdoktor vid Lunds universitet och 1989 tilldelades HMK:s guldmedalj. Bredden och djupet i Frostensons diktning får man en god uppfattning om genom samlingen Tystnad ljus, sammanställd av dottern Karin Lidman Frostenson 1993. Samlingen innehåller dikter, psalmer och böner från hela hans verksamma liv. Man hör en lågmäld stämma som förmedlar en ljus trosvisshet, ibland uppfordrande, ibland förmedlande trons vila. Biblisk förankring Det är påfallande i hur hög grad Frostensons psalmer vilar på biblisk grund. Det rör sig inte om en yttre textnärhet i formuleringar men en innehållslig. Det gäller inte bara bibelvisor som ”Han satte sig ner på stranden” och ”Mycket folk kring Jesus” utan generellt. I det psalmtest han sammanställde för hymnologiska institutet framhåller han: ”Det räcker inte med prediko-, andakts- och uppbyggelsetankar i största allmänhet. Inte heller med återgivning av egen fromhetsupplevelse. Det är ur bibelordet och framför allt det i dogmat tolkade och i sitt sammanhang insatta bibelordet innehållet ska hämtas”. Även bildspråket bör vara bibelberoende poängterar Frostenson: ”Psalmen behöver inte avstå från den bibliska bilden, även där man kan förutsätta, att denna är obekant för många. Dess uppgift kan här vara att på nytt göra det bibliska liknelse- och symbolspråket levande.” Själv har han undvikit de slitna bilderna i psalmspråket, till exempel herde–får. Till de nya bilder han hämtat från bibeln hör ”vind”, en välbekant symbol för Anden i skapelseberättelsen och i Jesu samtal med Nikodemus i Joh 3 och från den första pingstdagen. Ordet ”vind” har hos Frostenson samma dubbla betydelse av vind och ande som det hebreiska ruah och det grekiska pneuma. Mycket av det bildspråk som verkar nyfunnet har sin grund i bibeln, till exempel ”Som källor utan vatten och moln som drivs omkring är de som av sin frihet blott vid sig själva binds” som vilar på 2 Petr 2:17. I Frostensons psalmdiktning finns ett uttalat kristocentriskt drag; den första psalmen var en Jesus-psalm, ”Jesus från Nasaret går här fram”. Redan i hans första diktsamling märks också en åder av mystik. Ytterst få av hans mystikpräglade psalmer kom med i Den svenska psalmboken; de utmönstrades av remissinstanser och kyrkomöte såsom alltför dunkla, till exempel ”Ordlöst med andedräkten/ talar vi, Gud, till dig –/ naket i nattens tystnad/ dricker vårt hjärta liv.” Det är en lyrisk text om ordlös bön och om hur allt vilar hos Skaparen i ett ständigt mottagande av liv. Själva andningen blir till bön som i klassisk meditation. Det ordlösa bedjandet har också en biblisk grund i Rom 8:26–27 (”… Anden vädjar för oss med rop utan ord …”). Kanske var det paradoxen i vers 3 som stötte ”rationalisterna” för pannan: ”Enklast av allt är undret, nära/ oss natt och dag.” Olika teman i psalmdiktningen Frostensons psalmer uppvisar en rikedom av teman och återfinns i praktiskt taget alla psalmbokens ämnesgrupper. Jag har här valt att lyfta fram några påfallande vanliga. Som nämnts är himmelrikets närhet ett genomgående tema i hans psalmdiktning. ”En vanlig dag, när inget särskilt händer/ kan ge mig det som jag behöver mest. /En dag som syns mig grå och utan mening/ kan himmelriket bli min gäst.” Det vi söker finns redan för handen: ”Varför gick vi bort att söka/ dig som alltid hos oss var?” – ”såg ej nyckeln som vid tröskeln/ låg och väntade vår hand”. Ett annat tema är ensamhet, utanförskap. Det är ingen tillfällighet att de två orden ”ingen utanför” kommer tillbaka i många psalm- och vistexter. ”De kommer ur en ränna som gått genom hela mitt liv, ända sedan jag som 17-åring flyttade hemifrån. Jag var en av de första från den socknen som skickades till läroverk,” skriver Frostenson i den bok med psalm- och visandakter som ensamhetstemat fått ge titel, Ingen utanför. Särskilt i nattvardspsalmer ställs ensamhets- och gemenskapsteman mot varandra: ”Låt ingen stanna utanför, /men gör oss till en kropp, ett bröd” (ur vers 3 av ”Vi till ditt altarbord bär fram”). Ensamheten vänds i gemenskap och ett återkommande tema är alla människors broderskap. Temat finns redan i hans tidigaste psalmer, som i missionspsalmen ”Öster, väster, norr och söder/ korsets armar överskygga:/ alla äro våra bröder/ som på jorden bo och bygga.” Broderskapstemat är förbundet med ett socialt drag: ”Låt mig få möta någon/ jag alltid gick förbi,/ att vi i djupet varsnar/ ett jag, ett du, ett vi./ Du som gör allting nytt” (Vers 4 av ”O, låt ditt rike komma”). Som en variation på temat broderskap kan man se psalmen ”Lågorna är många, ljuset är ett”. Denna psalm om kristnas olika funktioner har sin upprinnelse i en devis i entréhallen till Kyrkornas Världsråd i Genève, Lampades sunt multae, una est lux. Den psalmen skulle väl om någon varit lämplig för Kyrkornas Världsråds psalmbok, Cantate Domino! De olika kyrkorna kan ses som komplement till varandra, där var och en har sin uppgift. I de senaste decenniernas psalmdiktning liksom i predikan finns en strävan att ersätta termerna synd–förlåtelse med fångenskap–befrielse. Frihetsbegreppet möter i många av Frostensons psalmer, till exempel ”Våga vara den du i Kristus är”. Identiteten och friheten finns i Kristus: ”Redan är du /—/ ett med/ honom som gjort dig fri.” Genomgående är frihetstemat i psalmen ”Guds kärlek är som stranden och som gräset”. Gud ger oss frihet att säga ja eller nej till honom, den frihet han ger gör oss till vårt sanna jag: ”i din förlåtelse vår frihet är”. Här finns en psykologisering av frihetsbegreppet. Psalmen har emellertid också tolkats politiskt. I Östtyskland blev de murar och galler psalmen talar om, ”Och ändå är det murar oss emellan/ och genom gallren ser vi på varann”, en påminnelse om den mur och de taggtrådsstängsel som delade den tyska nationen. Befrielsen har tydligt politiskt innehåll på biblisk grund i ”Försoningens dag och uppståndelsens dag”, där vers 2 lyder ”Förtrycket och oken han bryter itu./ I honom har folken sin frihet./ Han fyller vår dag med det eviga nu/ som är och som var och förbliver.” Slutraderna är typiska för Frostensons teologi: nuet och evigheten, nuet och framtiden flyter samman, skapelse och fulländning möts. Ett tydligt ställningstagande för politisk frihetskamp finns i den ursprungliga avfattningen av vers 3 av psalmen ”Vi ville dig se”: ”Vi tror du är med/ bland dem som för fred/ och frihet och rätt/ mot bergen sej drar/ till djungel och skog,/ vår broder och vän/ tills jorden igen/ är mänskornas hem.” Efter anmärkning i kyrkomötet mot partitagande för gerillakrig omformulerade Frostenson första vershalvan: ”Vi tror du är med/ bland dem som för fred/ och frihet och rätt/ och fattigas sak/ ger livet i dag”. Frostenson hämtade gärna inspiration och bilder från naturen; i psalmerna finns endast glimtar av detta. Vanliga inslag och metaforer är vind, gräs och sten. Den årstid han helst skrev om var sommaren. Himlen beskrivs som en evig sommar i den underbara psalmen ”Jag skall gråtande kasta mig ner på en kust som jag aldrig har sett” – ”hur vintrarna var har jag glömt/ i en sommar som aldrig tar slut.” Vem blir inte lycklig av den originella bilden ”Jag hör skratten från lekande barn” i samma psalm? Anders Frostenson fann en livsåskådning som han kunde dela med hög och låg och som passar för alla åldrar. Genom sina psalmer har han förmedlat vad han funnit. Det andliga arv han lämnat kommer att leva vidare. Artikelförfattaren är docent i litteraturvetenskap vid Lunds universitet.

Publicerad 2006 i nummer 5