Tyskt teologuppror
Piltz, Anders

Ett stort antal teologer inom det tyska språkområdet har ställt sig bakom ett upprop om långtgående reformer inom den katolska kyrkan.

I ett memorandum (ordet betyder enligt SAOB ”skriftlig sammanfattning av synpunkter som beslutsunderlag”) publicerat på internet den 4 februari har till dags dato (den 28 februari) 237 katolska teologer inom det tysktalande området framlagt sin syn på hur den katolska kyrkan bör komma till rätta med den förlamning och den allmänna modlöshet som utlöstes 2010, när de sexuella övergreppen i kyrkliga kretsar avslöjades. Man anser ett radikalt nytänkande nödvändigt, man kräver att de kyrkliga strukturerna reformeras och att beslutsfattandet inom kyrkan i fortsättningen sker i full transparens. Kyrkan kan som institution bara återvinna sitt förtroende i samhället genom öppen kommunikation. Det bibliska befrielsebudskapet kräver obetingad respekt för personens samvetsfrihet, de mänskliga rättigheterna i övrigt och solidaritet med de fattiga och förtryckta. I många avseenden är samhället i stort mer avancerat än de kyrkliga miljöerna i detta avseende. Missförhållandena inom kyrkan skulle aldrig ha avslöjats utan hjälp av medierna.

Undertecknarna kräver därför reformer på sex områden. 1. Man pläderar för den fornkyrkliga principen att alla troende ska kunna göra sin stämma hörd i de frågor som gäller alla; det vill säga vid val av biskopar och präster. 2. Församlingsstrukturerna bör omprövas, så att man undviker ”XXL-församlingar” utan samhörighetskänsla. Kyrkan behöver gifta präster och kvinnliga präster. 3. Rättsskyddet inom kyrkan måste allvarligt beaktas, och ett första steg vore uppbyggandet av en kyrklig förvaltningsdomstol. 4. Det är en av kyrkans uppgifter att främja samvetsfriheten. Kyrkans höga uppskattning av celibatet är inte ifrågasatt, men man borde även erkänna de former av samkönade partnerskap och omgifte som praktiseras under ansvarsfulla former. 5. Solidariteten med ”syndarna” förutsätter en samvetsrannsakan av hur man under gångna tider har behandlat offren för övergrepp och maktmissbruk, varvid det bibliska befrielsebudskapet förbytts i rigoröst moraliserande utan barmhärtighet. 6. I liturgin bör beredas plats för samtida kulturella och existentiellt relevanta uttrycksformer som berikar gudstjänsten, i stället för centralistisk uniformering.

Uppropet hoppas att stormen under det gångna året inte ska bedarra utan leda till att man övervinner den rädsla och det vaktslående om det bestående varmed man har diskuterat kyrkliga strukturfrågor hittills.

Undertecknarna har inbjudit också teologer inom andra språkområden att ansluta sig till uppropet. Bland dem som hörsammat inbjudan finns den numera i Glasgow verksamme professorn Werner Jeanrond, som under många år var verksam som professor vid universitetet i Lund.

Reaktionerna har inte uteblivit. Den katolska tidskriften The Tablet i London välkomnar manifestet och hoppas att det leder till förnyad diskussion av det prästerliga celibatet. Framtidens kyrka skulle klara sig bättre med färre men gifta präster än med flera celibatärer, som visserligen är ”billigare i drift” med tanke på den ansträngda kyrkliga ekonomin. Den nuvarande kallelsekrisen ses som en Guds inbjudan till omprövning av det sedan ett årtusende obligatoriska celibatskravet inom den latinska kyrkan. De före detta anglikanska präster som nu införlivas i det katolska prästerskapet i kraft av påvens motu proprio Anglicanorum coetibus kan erbjuda ett jämförelsematerial som i längden bör leda till nya ställningstaganden i frågan, heter det i The Tablet. Tilläggas kan att en tysk hemsida på internet i skrivande stund har samlat in nästan 30 000 underskrifter från allmänheten till stöd för teologernas memorandum.

Först ut från den tyska biskopskonferensens sida att kommentera teologernas upprop var dess sekreterare, jesuitpater Hans Langendörfer, som yttrade sig i återhållsamma ordalag: ”Sedan över 20 år tillbaka finns det redan en strukturerad, pågående dialog mellan biskoparna och teologerna i Tyskland, och den dialogen har visat sig vara till ömsesidig hjälp.” Och, tillfogade Langendörfer: ”På en rad punkter strider uppropet mot teologiska övertygelser och kyrkliga ordningar av stor tyngd.”

En kraftig motröst har inlagts av den pensionerade kuriekardinalen Walter Kasper, tidigare chef för Enhetssekretariatet i Rom och dessförinnan teologiprofessor och under tio år biskop av Rottenburg-Stuttgart, samt hedersdoktor i teologi vid Uppsala universitet. Han medger att krisen är allvarlig och att teologerna har ett särskilt ansvar att ta till orda. Med trettio års erfarenhet som akademisk lärare säger han sig dock vara besviken på uppropet och kallar det substanslöst. Han säger också att utvecklingen i andra kristna samfund som redan har genomfört de nu önskade reformerna inte ger någon anledning att slå in på samma väg som de. I stället hänvisar Kasper till det som teologen Johann Baptist Metz har kallat gudskrisen. Undertecknarna tycks tro att folk i dag går omkring och funderar på kyrkliga strukturer, säger Kasper. Tvärtom är kyrkans kris, inklusive de vidriga övergreppen, en följd av trons kris. Man talar om fri- och rättigheter som i dag är okontroversiella, alldeles utan kyrklig medverkan, men man kunde ha väntat sig en teologisk argumentation utifrån Paulus förståelse av den kristna friheten och dess relevans i frågor som verkligen angår människor: det oförskyllda lidandet, orättvisorna, våldet, ensamheten, skulden och döden. När det gäller celibatsfrågan krävde Kasper redan 1970 att denna skulle utredas. Frågan har därefter behandlats i tre biskopssynoder, som dock med stora majoriteter har avvisat tanken på att upphäva det prästerliga celibatetskravet. Celibatskrisen hänger enligt Kasper samman med gudskrisen i det västerländska samhället, vilken i sin tur lett till en tros- och församlingskris. Sedan 1950 har antalet kyrkobesökare i Tyskland minskat med två tredjedelar, en utveckling som är roten till prästbristen. Man borde lyfta blicken ovanför den tyska ”tallrikskanten” och undersöka icke-provinsiella och mer framtidsinriktade reformer. Det viktigaste nu vore att omdana den verklighetsfrämmande teologutbildningen, att studera förnyelsen av religionsundervisningen i USA och Italien och den franska själavårdsorganisationen. Slutligen bör det inte vara förbjudet för teologer att betona vikten av bön och ett glädjefyllt personligt trosvittnesbörd.

Ett motupprop, Petitio pro Ecclesia, lanserades fyra dagar efter publiceringen av teologernas memorandum. Detta vädjar till de tyska biskoparna att ta sitt pastorala ansvar som inspiratörer och herdar på större allvar, till försvar för prästcelibatet och mot liturgiska experiment. Detta manifest har till dags dato undertecknats av 7 740 personer, av titlarna att döma personer övervägande verksamma i själavårdande uppgifter.


Publicerad 2011 i nummer 2