Vad har Franciskus egentligen sagt?
Heiding, Fredrik

Franciskus av Assisi: Skrifter. Inledning, översättning och förklaringar av Henrik Roelvink. Veritas Förlag 2011, 307 s.

Franciskus av Assisi är ett av den katolska kyrkans käraste och mest populära helgon. Redan Dante placerade honom i paradiset i Den gudomliga komedin. Drygt fyra och en halv miljon träffar i Google på ”Saint Francis of Assisi” indikerar att den lille fattige (il poverello) är aktuell än i dag. Det finns något charmigt, enkelt och samtidigt utmanande i denne andlige gestalt som särskilt förknippas med fattigdomsideal, vördnad för djur och natur, fred och en radikal livsstil i Kristi efterföljd. Kunskapen om hans liv bygger främst på de biografier som de båda franciskanerna Thomas av Celano och Bonaventura skrev på 1200-talet. Men vad kommer från Franciskus egen penna? Vad säger källorna?

Franciskus samlade skrifter har nu getts ut i en ny fräsch svensk översättning (den senaste utkom 1979), tack vare Henrik Roelvink i samarbete med bland andra Georg Stenborg och Bibbi Törngård. Skrifterna har grupperats i tre avsnitt: regler och anvisningar; brev; samt böner och lovsånger. Varje text introduceras så att läsaren förses med ett sammanhang. Ett urval centrala begrepp, exempelvis ”Kristi fotspår”, förklaras dessutom på ett utmärkt sätt i bokens avslutande del. Ett värde med utgåvan är att texter som helgonet de facto skrev kan skiljas från dem som otillförlitligt tillskrivs honom. Till det senare slaget hör bönen ”Herre, gör mig till ett redskap för din fred”, som faktiskt tillkom först i början av 1900-talet (se Anders Piltz, Signum nr 9/1980). En annan och viktigare förtjänst är att Franciskus fina formuleringar till exempel om eukaristin här återges på modern svenska: ”Och såsom dessa [apostlarna] med sina kroppsliga ögon endast såg hans [Jesu] kött, men seende med sina andliga ögon trodde att han var sann Gud, så ser också vi med våra kroppsliga ögon bröd och vin men tror fast att dessa är hans levande och sanna heliga kropp och blod.” (Förmaningsord 1:21–22)

Vid genomläsningen av Franciskus Skrifter blir det uppenbart att hans spiritualitet formuleras utifrån Bibeln, i synnerhet Nya testamentet. Till Clara av Assisi skriver han: ”Jag, er lille broder Franciskus, vill följa vår högste Herre Jesu Kristi och hans heliga moders liv och fattigdom och hålla fast vid dem fram till slutet.” Den otvetydigt kristna hållningen stänger dock inte nödvändigtvis dörren till andra religioner. En möjlig tolkning av den välkända ”Solsången”, som finns med i boken, tillåter en inter-religiös anknytning. När Franciskus tilltalar broder Sol, syster Måne, broder Vind, syster Vatten, broder Eld och syster Jord vår moder, så är steget inte långt till den livsåskådning som azteker och maya i Mexiko hade. Där sågs solen och månen som primära symboler för Gud, med en liknande uppdelning av maskulint (solen) och feminint (månen). Himlakropparna och grundelementen uppfattas i bägge fall som skapade och kallade att lovsjunga Skaparen.

Som bönbok betraktad är det lilla format som Veritas förlag har valt fördelaktigt. Ett nästan dubbelt så stort format hade dock underlättat för de läsare som vill studera texterna närmare och fördjupa sig i dem. En kompromiss hade gått den målgrupp till mötes som studerar och ber samtidigt.


Publicerad 2011 i nummer 6