Vita S. Brynolphi på svenska
Pernler, Sven-Erik

Den helige biskop Brynolfs av Skara levnad jämte hans kanonisationsprocess. Översatt från latinet av Sven Blomgren. Föreningen för Västgötalitteratur. Skara 1998. 119 s.

År 1998 utkom en svensk översättning av handlingar som en gång i tiden var avsedda att ligga till grund för försöken att få biskop Brynolf Algotsson († 1317) helgonförklarad. Översättningen är gjord av Sven Blomgren, vilken är fil doktor och jubeldoktor. Han har varit docent i latin vid Uppsala universitet samt har professors namn. Under många år var han lektor i latin och grekiska i Vänersborg.

Försöken att få biskop Brynolf Algotsson av Skara kanoniserad inleddes 1414. Detta år sände de kyrkliga myndigheterna i Skara en biografi över biskop Brynolf samt en samling Brynolfsmirakler till den påvliga kurian. Från Linköping gjordes samtidigt en motsvarande insats för att få öppna en kanonisationsprocess för Nils Hermansson och Ingrid Elovsdotter. Andra nordiska biskopar och ärkebiskopar, liksom unionskungen Erik av Pommern, stödde försöken. Konciliet i Konstanz, som mot slutet av året övertagit kyrkoledningen, gav sitt bifall samt uppdrog åt biskoparna av Oslo, Åbo och Växjö att leda undersökningen i Sverige. När dessa väl erhållit konciliets utnämningsbrev tre år senare, påbörjade de omedelbart sitt arbete. För biskop Brynolfs vidkommande hölls vittnesförhör i Skara 12–25 april 1417, och då på grundval av biografin och mirakelsamlingen. Därefter begav man sig till Vadstena, där vittnesförhören fortsatte och avslutades 28 april.

Någon kanonisation har ännu inte kommit till stånd. Men med tillstånd av Innocentius VIII (inte III, sid 6) företogs 1492 en högtidlig skrinläggning av Brynolf Algotssons ben. Samma år (sannolikt) trycktes i Lübeck processhandlingarna, Vita Beati Brynolphi condam Episcopi Scarensis In regno Swecie una cum miraculis et attestationibus pro eiusdem Canonizatione factis, av boktryckaren Bartholomaeus Ghotan. Någon handskrift har ännu inte kunnat återfinnas. Den tryckta texten är bevarad i två exemplar men har aldrig tidigare i sin helhet översatts till svenska. Redan under medeltiden gjordes dock en fornsvensk levnadsteckning över den helige Brynolf med hjälp av akterna från 1417, bevarad bland annat i en handskrift från Vadstena kloster.

Uppenbarligen är det inte Bartholomaeus Ghotans senmedeltida tryck Blomgren använt vid sitt översättningsarbete, utan Claes Annerstedts år 1876 utgivna edition Vita S. Brynolphi Episcopi Scarensis cum processu eius canonizationis (SRS 3,2, s 138–185). Det är lätt att förstå Blomgrens val: den i Lübeck utgivna inkunabeln vimlar av tryckfel. Annerstedt, som var historiker och biblioteksman i Uppsala, vinnlade sig därför om att, så långt det var möjligt, försöka rekonstruera en ”ursprunglig” text.

Professor Blomgren har genomfört ett i många stycken aktningsvärt arbete. I några fall lyser det dock igenom att översättningen inte är gjord av en fackman i just det ämne som boken i huvudsak berör: medeltida kyrkorätt och kyrkoliv. Franciskanen Sigvard, conuentualis, blir klosterbroder, parochianus i ett sammanhang kyrkovärd osv. Inte ens för tutor ecclesiae är kyrkovärd någon lyckad översättning; det medeltida ordet ”kyrkovärjare” vore att föredra. Som regel påverkas emellertid inte läsförståelsen.

Mer problematiskt är att översättaren uppenbarligen inte är van vid att edera (vetenskapliga) översättningar. Som läsare har man exempelvis inga sidanvisningar till sin hjälp när man vill jämföra översättningen med den latinska förlagan. Tillfälligheter tycks avgöra om äldre ortnamnsformer anges eller inte. I brödtexten är förklaringar insprängda, ibland inom parentes, ibland utom parentes, men genomgående utan markering av att det handlar just om av översättaren inskjutna förklaringar. Parenteserna på en och samma sida kan dessutom vara av olika innebörd och karaktär. Direkt oklart blir det (s 14f) när ett par förklaringar skjutits in, samtidigt som inte samtliga kyrkorättsliga begrepp i den latinska texten beaktats vid översättningen.

Utan tvekan behövs förklaringar till gans-ka många ord och uttryck i en bok som denna, men då med fördel samlade i en egen avdelning. Det är nämligen inte självklart att man i våra vanligaste uppslagsverk återfinner ord som indiktionsår, supplikant eller peremtoriskt, termer som inte heller förklaras i denna utgåva. Men i minst lika hög grad önskar man sig ett ort- och personregister, gärna också ett selektivt sakregister. Kanske kräver även en del äldre svenska eller dialektala uttryck sin förklaring. Hur många brukar idag ord som ögonskenligen (tydligt, uppenbart) eller hopkrumpen (hopkrympt)? För den västgötske översättaren med hans vördnadsvärda ålder är de sannolikt självklara. Liksom numreringar typ tjugondeförsta, trettiondesjunde och fyrtiondetredje.

För den som snabbt och på svenska vill skaffa sig en överblick över hur man kunde gå till väga under en viss fas av en konkret, senmedeltida kanonisationsprocess, här under en processus in partibus (en förberedande undersökning i den aktuelle personens hemtrakter), är Blomgrens arbete till stor hjälp. För de nordiska forskare som tror att de nu har en genväg in i materialet, hotar samtidigt vissa frestelser och faror. Ingen får underlåta att själv stämma av översättningen mot grundtexten, vare sig man väljer att arbeta med inkunabeln från 1492 eller editionen från 1876. Viss försiktighet bör också iakttas inför valet av översättning/tolkning av somliga teologiska och kyrkorättsliga facktermer. Men många torde vara lyckliggjorda av att i sina studier kring den salige Brynolf av Skara få konsultera Blomgren: det senmedeltida latinet är inte alltigenom enkelt, särskilt inte det från Konstanz!


Publicerad 2000 i nummer 3