Mångfacetterat collage över 1700-talets Centraleuropa
Jönsson, Andreas

Olga Tokarczuk: Jakobsböckerna. Översättning av Jan Henrik Swahn. Ariel förlag 2015, 992 s.

Olga Tokarczuks mångröstade epos Jakobsböckerna leder läsaren in i en svindlande magisk värld av judisk sekteristisk mystik, myllrande turkiska marknader, polskt herrgårdsliv, klerikala karriärintriger och spirande upplysningsfilosofi. Som romanens epicentrum utkristalliserar sig den gåtfulle Jakob Lejbowicz Frank, som blir en frälsargestalt för delar av den fattiga och utspridda judiska diasporan under 1700-talets mitt.

Jakob Frank föddes år 1726 i det vidsträckta polska rikets dynamiska periferi, i landskapet Podolien som präglades av närheten till den turkiska gränsen, handelskaravanerna och den sjudande blandningen av olika kulturer, religioner och folkslag. Tidigt utvandrade han till det osmanska imperiet där han under kabbalastudier i Smyrna (nuvarande Izmir) kom i kontakt med andra judar som uppfattade Sabbatai Zwi (1626–1676) som inkarnation av Messias. Dessa ivriga mystiker och kabbalister kom med tiden att i Jakob Frank urskilja en ny messiansk gestalt och förde från sina fjärran handelsresor med sig ryktet om honom till sitt polska hemland. Frank, som trots sin härkomst främst talade ladino och turkiska, övertygades så småningom om att resa tillbaka till födelselandet Polen, där hans karismatiska person och heretiska lära vållade avgrundsdjupa konflikter mellan de splittrade judiska grupperingarna. Efter att ha låtit döpa sig i nuvarande Lviv 1759 reste Frank och hans följeslagare till Warszawa och genomgick ett andra dop inför den polska nobiliteten. Den kyrkliga hierarkins tvivel på renlärigheten i Franks förkunnelse ledde emellertid till att han kort efter dopet ställdes inför inkvisitionsdomstol och internerades på klosterborgen i Czestochowa. Historiens vindlingar kom dock till hans hjälp. Efter det att ryska trupper hade intagit Czestochowa frigavs Frank och begav sig till nuvarande Brno där han byggde upp något av ett autonomt furstehov. Svällande skulder, orsakade av familjens lyxkonsumtion, drev sällskapet vidare till ett slott utanför Frankfurt, Offenbach, där Jakob Frank slutade sina dagar 1791.

Romanens genre låter sig inte entydigt bestämmas, utan rör sig i gränslandet mellan historisk roman och magisk realism. Närheten till de historiska gestalterna, detaljrikedomen i skildringen av de talrika och vitt förgrenade tidstypiska miljöerna samt den kronologiska exaktheten är alla aspekter som infogar Jakobsböckerna i en bred realistisk tradition. Omfattningen blir därefter, det polska originalet är drygt 900 sidor och det tog Tokarczuk sju år att skriva verket. Det omfattande persongalleriet av faktiska, historiska karaktärer har av författarinnan kompletterats med psykologiskt trovärdiga och finkänsliga porträtt. Så gör läsaren exempelvis bekantskap med den hängivne äventyraren Antoni ”Moliwda” Kossakowski och prästen Benedykt Chmielowski, författare till den första polska encyklopedin, Nowe Ateny, som tydligt har inspirerat formgivningen av de polska och svenska omslagen till Jakobsböckerna. Framför allt är det dock porträtten av den judiska kretsen kring Jakob Frank som fångar läsaren. Dessa utgör en djup betraktelse över den religiösa människan, men även över de tidvis mörka krafter som håller samman medlemmarna i en sekt. Rabbi Nachman från Busk blir exempelvis i romanen något av en profet för den nye Messias, men får därmed också bära ett tungt lass av egna försakelser och lidanden.

Bokens imponerande omfång hindrar emellertid inte att stor omsorg har ägnats det litterära språket. Berättelsen är exempelvis konsekvent skriven i presens, vilket skänker intensitet och spänning åt intrigen. Presens speglar också nuets betydelse för den här tidens människor – det enda som var beständigt i en värld plågad av en skriande etnisk och social ojämlikhet, hunger, oförutsägbarhet, plötslig sjukdom och död. Även berättarperspektivet spelar en betydande roll i romanens collagelika komposition med dess mångfald av röster och livsåskådningar. I motsats till de övriga karaktärerna skildras inte Frank direkt av berättarrösten utan alltid genom prismat av den karaktär som för ögonblicket står i centrum. En av de mer originella narrativa lösningarna är ålderkvinnan Jenta som efter att på sin dödsbädd ha svalt en amulett uppnår ett allseende tillstånd mellan liv och död ur vilket hon betraktar romanens händelser. Konsekvensen av de många perspektiven är slutligen att det inte finns någon instans som kan förklara fenomenet Frank. Berättarens detaljerade insikt i de övriga karaktärernas livsmiljö och deras själsliga predispositioner bildar en mycket talande kontrast gentemot Franks gåtfullhet och skapar en vid ram för olika tolkningar och sympatier hos läsaren. Att det i romanen också finns en mängd subgenrer, såsom brev, dagboksanteckningar, religiöst-mystiska utläggningar och krönikor, understryker den språkliga mångsidigheten, vitaliteten och trovärdigheten. Tokarczuks språk speglas väl av Jan Henrik Swahns svenska översättning som är observant mot det polska originalet utan att förlora i närvaro och intensitet.

Samtidigt är texten genomsyrad av mystik och magiska element. Den kabbala som Franks efterföljare studerade bygger på att det vid skapelsen skedde en kosmisk katastrof som människornas fromhet förmår reparera i en process som benämns tikkun. Att rötterna till det onda som drabbar männi­skor därmed kan finnas i skapelsens brist på perfektion var förstås en tanke som var heretisk för såväl kristna som den rabbinska judendomen. Den teologi som Frank och så även de tidigare messianska gestalterna lanserade byggde på ett eklektiskt förhållande till de stora religioner och trosinriktningar som de mötte runtom i Europa. Varje religion innehöll korn av sanning som det var Messias uppgift att lyfta upp och återbringa till skapelsen. Så konverterade till exempel Sabbatai Zwi till islam medan Frank och hans följeslagare blev kristna. De motgångar som Frank drabbades av inkluderades effektivt i den frankistiska dogmen, som i romanen gradvis växer fram ur karaktärernas religiösa reflektioner – världen blir ett meddelande som de troende kan tyda tack vare mystikens nycklar. När Frank, efter att han tillsynes hade ridit på en våg av framgång, plötsligt fängslades i Czestochowa tolkade anhängarna detta som Messias nedstigande i det absoluta mörkret, vilket var ett nödvändigt steg i fullbordandet av tikkun. Den kristna treenighetsläran omformulerades till att överensstämma med den kabbalistiska mystiken, och i den berömda ikonen av den svarta madonnan i Czestochowa såg Frank en bild av Schechina, Guds närvaro i världen.

Olga Tokarczuk, född 1962, är en etablerad polsk poet och romanförfattare som vid olika tillfällen har nämnts i nobelprissammanhang. Det polska originalet, Ksiegi Jakubowe, utkom hösten 2014 och i oktober 2015 belönades Tokarczuk med Nike-priset för verket. I sitt tacktal under prisutdelningsgalan för denna Polens viktigaste litterära utmärkelse nämnde Tokarczuk att boken ska läsas ”som en metafor för det som nu utspelar sig vid Europas portar”. Hon möttes senare av en våg av näthat efter att i en intervju med det polska tv-bolaget TVP ha uttryckt att Polen måste ställa sig ”ansikte mot ansikte” med den egna historien och den förskönade bilden av ett land som ”inte befläckats med något ont i förhållande till sina minoriteter”. För den polska samtiden blir därmed Jakobsböckerna en påminnelse om en för många okänd historisk verklighet, samt en mångfaldens motbild mot alla nationalkonservativa krafters försök att konstruera myten om Polen som ett etniskt homogent samhälle. Sammanhangen låter sig inte inordnas i ett slagordsmässigt enkelt och av människor definierat schema. Tokarczuk ger i stället företräde åt nyfikenheten och häpnaden inför världen, vars komplexa sammanhang kan utforskas på så många sätt – från Benedykt Chmielowskis encyklopediska filologi eller Nachmans hängivna tolkningar av kabbalan till läkaren Asher Rubins empiriska observationer i upplysningens anda.



Andreas Jönsson är svensk lektor vid Jagellonska universitetet i Kraków.



Publicerad 2016 i nummer 1