|
| Signum, Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala, Tel: 018-580 07 10, Fax: 018-580 07 20, E-post: adm@signum.se |
Ansvarig utgivare Frans-J. Holin |
||||||||
|
|
Moderskap på den politiska dagordningen Elise Claeson: mamma@home. Det moderlösa samhället. Prisma, 2006. Elise Claeson är socionom, fri skribent och kolumnist i Svenska Dagbladet. Den som läst hennes kolumner vet säkert att hon representerar vad som brukar kallas ”särartsfeminism”. Med särartsfeminism menas att människans biologiska könsskillnader också bör få samhälleliga konsekvenser. Kvinnor är födda med kvinnlighet och ämnade för moderskap. De har särskilda egenskaper som gör dem lämpade för vård och omsorg om andra. En annan form av feminism, som är mera uttalad i politiska sammanhang, är den så kallade likhetsfeminismen. Enligt denna är kvinnor och män i grunden lika. De eventuella biologiska könsskillnader, som finns, anses inte ha någon nämnvärd betydelse. I själva verket anser man att det är sociala och politiska strukturer i samhället som gör att kvinnors och mäns livsvillkor ser olika ut, genomgående till nackdel för kvinnorna. Likhetsfeministerna drivs av ett patos att genomdriva politiska förändringar och åstadkomma ett samhälle med långtgående jämställdhet mellan könen. Kvinnor och män ska i princip vara utbytbara. Mot denna bakgrund, är det inte så kons-tigt att Elise Claeson, tillsammans med många andra som delar hennes uppfattning, blir föremål för hätska utfall och upprörd debatt, när de framför sina synpunkter. Feminismen är ingen enhetlig ideologi, den består av många motstridiga uppfattningar om hur kvinnors livssituation och problem ska förstås. Och alla gör de anspråk på att ha den rätta verklighetsbeskrivningen, att ha tolkningsföreträde i det politiska samtalet. Förra året gav Elise Claeson ut en bok i detta brännbara ämne, en bok med den fyndiga titeln mamma@home. Här beskriver hon hur kvinnor sedan urminnes tider varit de som själva vårdat sin avkomma, bidragit till försörjningen genom arbetsinsatser nära hemmet, hela tiden tillgängliga för sina barn. Följaktligen är hon daghemmens och fritidshemmens svurna fiende, men det stannar inte vid det. Även den fria och allmänna mödra- och barnhälsovården får en ordentlig släng av sleven. Elise Claeson tycker att Myndighetssverige utövar en obehaglig kontroll över familjers inre liv och att vi alla mår bäst av att rätt och slätt lämnas ifred. Elise Claeson har bott utomlands några år, dels i USA , dels i England. Där upplevde hon att en hemmavarande mamma hade en helt annan social status än här i Sverige. Framför allt är hon mera självklar. Hon beskriver hur kvinnor till och med har bättre möjligheter att hävda sig yrkesmässigt om de också kunnat prioritera hem och familj ett antal år. Tiden som förälder på heltid gör inte kvinnor dummare eller mindre kompetenta. Tvärtom utvecklar de förmågan att organisera tillvaron i smått och stort, att vara lyhörda för andras behov och med förutseende och gott omdöme hjälpa barnen tillrätta och lösa problem. Allt detta är kvaliteter som kommer väl till pass i arbetslivet. Och en kvinna som ägnat tillräcklig tid åt sina egna barn har lättare att sedan orientera sig utåt, att verkligen vara en tillgång i arbetslivet. Hon behöver inte slitas mellan dessa två världar som småbarnsföräldrar ofta gör med ständigt dåligt samvete för att inte räcka till. Det finns ett angeläget budskap i mamma@home. Elise Claeson påpekar indignerat att vi sedan lång tid systematiskt har utformat samhället så att vi avskaffat det allra mest mänskliga och naturliga som finns, nämligen moderskap. När problem tillstöter i form av ökad psykisk ohälsa bland såväl kvinnor som barn, då är det ändå ingen som vill se det självklara sambandet med hemmens upplösning och att kvinnor berövats rätten att vara mammor, samtidigt som barnen förlorat närheten till sin mamma. I stället ropar man efter professionella hjälpare. Bakom allt detta anar Elise Claeson kvinnokampens frontfigurer, Simone de Beauvoir och Alva Myrdal under 1900-talets första hälft. Därefter har många följt i spåren och Elise Claeson ondgör sig speciellt över Tiina Rosenbergs framtoning, som representant för queerrörelsen och Gudrun Schymans avståndstagande från den traditionella familjen. Hon menar att dessa båda förespråkare för kvinnosaken i själva verket arbetar rakt emot kvinnans natur, att de bidrar till att kväva moderskapet och därmed försämra kvinnors villkor. Vad vi alla behöver är i stället en uppvärdering av moderskapet och bättre möjligheter att rent konkret, ekonomiskt och praktiskt verkligen skapa trygga hemmiljöer och finnas till hands för våra uppväxande barn. Det är ingen tvekan om att Elise Claeson har något viktigt att säga och hon gör det bitvis mjukt resonerande, bitvis mera polemiskt. Men boken är tunn, endast ca 140 sidor, och den skulle nog ha vunnit på att ha fått mogna till ett större omfång rent volymmässigt. Då skulle det finnas plats för en mer nyanserad framställning, en nyttig balans i förhållande till de många självbiografiska inslagen. Vad som saknas är förståelse för att livet inte riktigt ser ut på samma sätt för alla. Elise Claeson är en välutbildad och ekonomiskt välbeställd tvåbarnsmamma i ett hem av bästa Carl Larsson-snitt. Hon har säkert inga problem med att leva på makens lön och trivas som hemmafru på dessa premisser. När Elise Claeson kritiserar mödra- och barnhälsovården så lyser perspektivlösheten igenom. Dessa instanser utgör i själva verket ett uppskattat stöd för flertalet föräldrar. För att inte tala om de många hälsoproblem som kan förebyggas och behandlas med dessa förhållandevis små och lättillgängliga insatser. En utomordentlig tillgång, i synnerhet för de många unga och osäkra föräldrar som har övrig familj och släkt långt borta. Dessutom ett skydd för barn som löper risk att fara illa om föräldrarna sviktar. De samhällsförändringar som skett gradvis under hela förra seklet har förvisso inneburit en försvagning av familjebanden. Men dessa förändringar är inte orsakade av några enstaka illvilliga politiker eller ideologer, och den idealbild av familjen som Elise Claeson tecknar ger oss en felaktig föreställning om att det finns en enkel formel för att åstadkomma det lyckliga livet. I själva verket har det i alla tider funnits problem i familjers inre liv, och barns uppväxtvillkor blir inte automatiskt trygga och bra bara därför att mamma är hemma. Ämnet behöver behandlas på ett mera utförligt sätt och det är förvånande att Elise Claeson, i egenskap av socionom, inte alls berör den svaga och sårbara människans livsvillkor. Hon ser bara styrka, förmåga och resurser i kvinnors liv som mödrar. Det är i och för sig bra att hon lyft fram dessa aspekter, men för att bidra till konstruktiva förbättringar fordras att vi inser riskerna med men också att vi accepterar den mångfald av livsmönster som det moderna samhället erbjuder. Dit hör självständiga kvinnor med en stundtals maskulin framtoning, de som prioriterar karriär och kanske frivilligt väljer barnlöshet. Men dit borde självfallet också höra en möjlighet att låta moderskapet slå ut i full blom, att ge tid och plats för barnen i våra liv. Och för att det ska bli möjligt behövs nog också någon form av samhälleligt skyddsnät. Framför allt så behöver feminismen komma ur sina strängt polariserade och låsta positioner för att se att det finns kunskap och insikt att hämta på ömse håll. Publicerad 2007 i nummer 2  |
Senaste nytt Oroligheterna i Nigeria hade inte religiösa orsaker De blodiga oroligheterna i norra Nigeria i januari i år orsakades inte av några religionskonflikter. Denna slutsats dras i en rapport från regeringskommission, som citeras av den påvliga pressbyrån Misna. Enligt rapporten utlöstes våldet av en maktkamp om kontrollen över området. Vid sammanstötningarna mellan muslimer och kristna i staden Jos dog nästan 300 människor. Planer på ett virtuellt bibliotek över alla koncilier Konciliedokumenten från alla kyrkor och århundraden ska sammanställas i ett digitalt bibliotek. I projektet som leds av en italiensk historiker deltar ett nätverk av institutioner från de historiska koncilie- och synodorterna, som Istanbul, Rom, Jerusalem och Moskva, men också Aachen, Konstanz, München, Genève och Wien. Israels president besöker påven Israels president, Shimon Peres, träffar i dag påven Benedictus XVI i Castel Gandolfo. Samtalet kommer med stor sannolikhet att handla om fredsprocessen mellan palestinier och israeler, en process som i dag återupptas i Washington, efter 20 månaders uppehåll. På dagordningen står även samarbetet mellan Vatikanen och Israel. Nytt lutherskt samfund i Nordamerika I fredags, den 27 augusti, grundades ett nytt lutherskt samfund i Nordamerika. Samfundet har fått namnet North American Lutheran Church, NALC. Initiativet till den nya kyrkobildningen har utgått från gruppen Lutheran CORE, som har samlat medlemmar i Evangelical Lutheran Church in America (ELCA) och Evangelical Lutheran Church in Canada (ELCiC). Man kan alltså se det nya samfundet som en utbrytning ur dessa båda samfund. Den utlösande faktorn för skapandet av NALC var beslutet på ELCA:s årsmöte förra året att församlingar kan kalla personer som lever i samkönade relationer till pastorer. Många medlemmar i ELCA, främst representerade av Lutheran CORE, kunde inte acceptera detta, och NALC har skapats som ett svar på ELCA:s beslut.
Präst skjuten på polisstation i Colombia Mer än 3000 personer deltog i söndags, den 22 augusti, i Colombias huvudstad Bogota i begravningen av den katolske prästen Herminio Calero Alumia, som i fredags dödades genom flera pistolskott på en polisstation i huvudstaden. Åklagarmyndigheten ska nu utreda om prästen dödats avsiktligt eller om det rörde sig om oavsiktliga vådaskott. Prästen befann sig på polisstationen för att försöka mäkla fred mellan några taxichaufförer och några poliser som råkat i bråk med varandra.
El Salvadors kyrka förväntar sig en snar saligförklaring av Romero Ärkebiskopen av San Salvador, José Luis Escobar Alas, förväntar sig en snar saligförklaring av den mördade ärkebiskopen Oscar Arnulfo Romero (1917–1980). Det sade Escobar i söndags i San Salvador vid en presskonferens med anledning av att det gått 93 år sedan hans företrädare föddes. Escobar kräver att den döde inte ska instrumentaliseras eller politiseras, så att inte saligförklaringsprocessen hos den ansvariga kongregationen i Rom försvåras. ”Vi kommer att fortsätta att be för att ärkebiskop Romero blir saligförklarad snarast”, sade Escobar enligt internetportalen Terra.
Vatikanens hemsida har tre miljoner besökare varje dag Vatikanens officiella hemsida på internet, www.vatican.va, har dagligen tre miljoner besökare från hela världen. Detta antal anger Vatikanens internetansvarige, Lucio Adrian Ruiz, i en intervju i onsdagens nummer av Vatikantidningen l’Osservatore Romano. Av olika skäl räknar man dock med fler användare. Dessa kommer framför allt från USA, Italien, Spanien, Tyskland och Brasilien, säger Ruiz. Det största intresset väcker internetsidorna om påven Benedictus XVI.
|
|||||||
|
|||||||||
|
|
|||||||||
