|
| Signum, Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala, Tel: 018-580 07 10, Fax: 018-580 07 20, E-post: adm@signum.se |
Ansvarig utgivare Frans-J. Holin |
||||||||
|
|
Habermas och religionen Jürgen Habermas (f. 1929) är den kanske mest välkände och välrenommerade filosofen i dagens Tyskland. Habermas, som redan i mitten av 1950-talet knöts till den mycket inflytelserika Frankfurtskolan, har ägnat en stor del av sin livsgärning åt samhällsfilosofiska problemställningar. Hans så kallade universalpragmatik – en teori om hur rationella samtal under jämlika och respektfulla former är den bästa vägen att nå konsensus och legitimera sanningsanspråk – hör till de mest omdebatterade kunskapsteorierna under 1900-talet. Religiösa frågeställningar spelade däremot en helt marginell roll i Habermas tänkande ända fram till slutet av 1980-talet. Ännu i början av 80-talet förutspådde han, i likhet med många andra tänkare då för tiden, religionens fullständiga försvinnande ur det moderna samhället. På den punkten har Habermas emellertid radikalt bytt uppfattning, och under det senaste decenniet har han knappast ägnat någon annan fråga större intresse än just frågan om religionens roll i samhället. Sensation väckte Habermas i oktober 2001 när han i en föreläsning i Frankfurt am Main förklarade att tesen om västerlandets fortskridande sekularisering är felaktig och att vi nu lever i en postsekulär tid där de religiösa traditionerna återigen spelar en avgörande roll för försvaret av grundläggande mänskliga värden. Den västerländska människovärdestanken och idén om universella mänskliga rättigheter är så starkt knutna till det judisk-kristna trosarvet att vi riskerar att inte längre kunna motivera dem om den religiösa traditionen förlorar sin betydelse för oss, förklarade den prominente professorn för sina förvånade åhörare. Lika stor uppmärksamhet väckte en offentlig debatt mellan Habermas och kardinal Joseph Ratzinger i München 2004, ett drygt år innan Ratzinger valdes till påve och antog namnet Benedictus XVI. Även här framhöll Habermas att den sekulära demokratiska rättsstaten riskerar att kapsejsa om den kapar rötterna till sitt historiska religiösa arv. Enligt Habermas behöver de västerländska demokratierna ”räddande översättningar” av religiösa föreställningar och värden som kan transponera centrala insikter från de religiösa traditionerna till ett språk som är tillgängligt även för dem som inte själva är troende. För att detta ska kunna äga rum behöver, enligt Habermas, insikten tränga igenom i vår samtidskultur att även om religionen ur ett vetenskapligt perspektiv framstår som ”ett litet främmande fenomen” så behöver den för den skull inte ses som något irrationellt eller förlegat. Med tanke på Jürgen Habermas starka engagemang i frågor om religion och samhälle var det inte förvånande att stora skaror av åhörare mötte upp när han häromveckan återigen höll en offentlig föreläsning kring detta tema. Denna gång var det universitetet i Münster som den 30 januari hade bjudit in Habermas att föreläsa över ämnet Världsreligionernas revitalisering. Långt mer än tusen åhörare trängdes i den överfulla salen och många fick vända i porten på grund av platsbrist. De som lyckades ta sig in fick lyssna till ett anmärkningsvärt föredrag, som inleddes med att föreläsaren konstaterade att talet om att religionens tid skulle vara förbi är nonsens. Vad som är ”förbi” är istället tesen om den fortskridande sekulariseringen. För faktum är att ”ortodoxa och konservativa religiösa grupperingar idag är på frammarsch överallt i världen”. Vad det därför kommer an på är att föra dialog med de intellektuella eliterna i de olika religionerna, för att via dem försöka motverka de mer radikala eller fundamentalistiska grupperingarna i respektive religion. Däremot avvisade Habermas Samuel Huntingtons välkända tes om en ”civilisationernas kamp” mellan västvärlden och den muslimska världen som ”rent struntprat”. Någon sådan global konflikt mellan de bägge världsreligionerna är inte förestående. I västvärlden har religionen visserligen i stor utsträckning numera trängts tillbaka från den offentliga sfären in i den privata. Men det är inte samma sak som att den religiösa tron faktiskt har förlorat i betydelse i människors liv. Och i vår tid, när det har blivit svårare att värna om gemensamma värden i samhället, finns det anledning att återigen lyssna till de röster som försvarar det gemensamma bästa ur den religiösa trons perspektiv, framhöll Habermas: ”Även i moderna samhällen bör religionen kunna spela en inflytelserik roll i den offentliga debatten.” Det är vanskligt att göra förutsägelser om vilken roll olika religioner och samfund kommer att spela i framtiden men, fortsatte Habermas, ”den romersk-katolska kyrkan har blivit ett mångkulturellt samfund som är bättre än andra samfund på att anpassa sig till globaliseringen. De protestantiska statskyrkorna är de stora förlorarna.” Men även om Habermas alltså menade att den katolska kyrkan fungerar väl i en globaliserad värld hade han likväl kritiska synpunkter att framföra till den katolska kyrkoledningen. I texten för det tal som påven Benedictus XVI skulle ha hållit vid Sapienza-universitetet i Rom den 18 januari i år (texten publiceras i detta nummer av Signum) använder sig påven av ”ett starkt sanningsanspråk” som enligt Habermas utgör en fara eftersom ”det innebär att man på den offentliga arenan låter den egna religionen göra anspråk på universell giltighet”. Formuleringen kan rimligen tolkas som ett uttryck för att Habermas ville påminna sina åhörare om att han själv förespråkar en konsensusteori om sanning, medan Ratzinger för sin del företräder den traditionella korrespondensteorin, som säger att sanning består i en överensstämmelse mellan utsaga och verklighet. Den senare teorin låter sig enklare förenas med tanken på uppenbarade sanningar från en gudomlig transcendent verklighet, medan konsensusteorin ser sanning som något inomvärldsligt–socialt som människorna gemensamt försöker bli överens om. Konsensustänkandet faller alltså Habermas bättre på läppen, som trots sitt ökande intresse för temat religion fortfarande försäkrar för sina åhörare att han för egen del är och förblir ”en religiöst omusikalisk människa”. Publicerad 2008 i nummer 2  |
Senaste nytt Kyrkan och regeringen i konflikt i Venezuela I Venezuela hotar president Hugo Chavez att stänga den katolska radiosändaren ”Vale”. I ett tal i den statliga tv-sändaren förklarade Chavez häromdagen att ”vi funderar på att dra in sändningstillståndet och ge tillbaka radiosändaren till folket”. Innehavaren av radiosändarens sändningstillstånd är ärkebiskopen av Caracas, kardinal Jorge Urosa. Sedan en längre tid tillbaka är relationerna mellan president Chavez och kardinal Urosa mycket frostiga. Kardinalen har kritiserat Chavez politik, som han menar alltmer börjar likna en kommunistisk diktatur. Chavez har å sin sida hotat med att införa restriktioner av olika slag mot kyrklig verksamhet i landet, och han har bland annat beskrivit kardinalen som ”en grottmänniska”.
EU:s högsta ledning möter religiösa ledare idag Idag, måndag den 19 juli, träffar EU:s högsta ledning, med EU-kommissionens president Jose Barroso, EU-rådspresident Herman van Rompuy och Europaparlamentets president Jerzy Buzek i spetsen, samman med 20 ledande företrädare för Europas stora religiösa samfund. Katolska kyrkan representeras av bl a den ungerske kardinalen Peter Erdö och italienska teologen Flamina Giovanelli från Påvliga rådet ”Iustitia et Pax” i Rom. Mötena mellan EU:s ledning och ledarna för Europas stora religiösa samfund har ägt rum årligen sedan 2007.
De nya reglerna mot pedofili För den som söker efter en mer utförlig information om kyrkans nya, skärpta regler mot sexövergrepp och barnpornografi hänvisar vi till Vatikanradions svenska hemsida, där man finner en utförlig text på svenska om saken. Klicka på denna länk. Red., 2010-07-16
Vatikanens skärper reglerna mot pedofili Idag, den 15 juli, offentliggjorde Vatikanen kyrkolagens nya, strängare regler mot sexuella övergrepp. De nya reglerna gäller med omedelbar verkan. De innebär att bl a man mycket snabbt kan avsätta (dvs ”laicera”, alltså inte enbart avskeda från tjänsten) präster från prästämbetet i de fall då bevisläget är entydigt. I sådana fall krävs inte längre någon juridisk process alls. Hittills har preskriptionstiden för sexövergrepp inom kyrkan varit tio år, nu förlängs den till 20 år. Innehav eller spridning av barnpornografi blir också straffbart. I en kommentar till de nya reglerna förklarade påvens presstalesman i Vatikanen idag att de nya reglerna är en del av kyrkans interna lagstiftning. Därför finns i de nya reglerna ingenting om plikten att anmäla sexövergrepp till de civila myndigheterna och polisen. Men i en regelsamling som Vatikanen offentliggjorde redan i april i år heter det att kyrkan bör samarbeta med de civila myndigheterna i enlighet med respektive lands egen lagstiftning och anmäla alla fall av sexövergrepp till polisen. De nya reglerna finns publicerade på Vatikanens hemsida här och här.
Intressant understreckare Idag rekommenderar vi Magnus Lundbergs intressanta understreckare i Svenska Dagbladet om den kvinnliga katolska missionären Luisa de Carvalaja i reformationstidens England. Red., 2010-07-15
Vatikanen om förhandlingarna bakom Kuba-frigivningarna Frigivningen av 52 politiska fångar på Kuba kommenterades igår, fredag den 9 juli, av påvens presstalesman Federico Lombardi, som ett betydande framsteg i dialogen mellan regimen och den katolska kyrkan på Kuba. De två kyrkoledare som har skött förhandlingarna med den kubanska regeringen är kardinalen i Havanna, Jaime Ortega Alamino, och ärkebiskop Dionisio Garcia Ibanez. Förhandlingarna började i maj i år, och fick understöd från Vatikanen genom att Vatikanens ”utrikesminster” ärkebiskop Mamberti besökte Kuba i mitten av juni.
|
|||||||
|
|||||||||
|
|
|||||||||
